Och på nåt sätt var vi glada att vara vid liv,

Jag har slutat fråga och undra varför.
Jag får inga svar, man lever tills man dör.
Lagom doser glädje, lagom doser gråt.
Däremellan leden man aldrig kommer åt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0