SISSAUL

Jo, jag känner mig lite filosofisk nu.
För bara en liten stund sen gick Viktor, Julia och Martin hem. De har varit här och vi har käkat lite gino och bara allmänt pratat, mest om helt alldagliga saker. Inga djupare diskussioner alltså. Vi pratade om varför man ville ha stereodass förr i tiden till exempel, och om man inte skulle ta och låta skohornet sitta kvar i skon så att man kunde ta med det vart man än gick. Det var himla mysigt faktiskt. Vi hade ju bestämt, jag, Julia och Martin, att vi skulle laga pannkakor och gino till efterrätt idag. Men vi träffades inte förrens vid 5. Så ja, de kom och vi gick till Atterdags för att köpa lite frukt och sådär, till ginon. Martin var lite kräsen så vi köpte bara vindruvor och några clementiner, fast sen köpte jag tre mjölk, en fil och pålägg för mamma bad mig om det också. Jo glass köpte vi ju med. Sen gick vi då hem och började fixa med det. Lite kiwi och banan tog vi också, för det hade vi redan hemma. När allt var uppskuret och det, så lite vit choklad på toppen. Eller, ganska mycket blev det ju. In i ugnen och så sa Martin att ska vi inte bjuda hit Viktor då? Joo, sa vi ju så jag tog upp min mobil och hade just precis fått ett sms, som visade sig vara från Viktor där han frågade vad jag gjorde. Så vi sa åt honom att skynda sig hit för ginon stod redan i ugnen, så han kom där efter en tio minuter kanske.

Så på förmiddagen var jag i stallet och red. Själva ridningen gick ju ganska uselt om man säger så. Och det hela var mitt fel faktiskt, det går inte att skylla på hästen hur mycket man än vill! Jag slet och drog där lite i förfäran, men det är klart det inte blev bättre. Dessutom kände jag mig en aning stressad och hade jag haft lite mer tid hade jag kunnat sätta mig tillbaka och börja om från början och göra det rätt. Istället blev det fel fel. Men det är så ibland, och nu i efterhand kan jag ju inte göra annat än tänka på vad jag gjorde för fel och försöka rätta till det nästa gång.
Jag insåg väl ganska snabbt att det inte gick något vidare att rida men att jag ska göra bättre imorgon.

Sen både i stallet och hemma var jag nog lite vresig mot mamma och pappa. Känns så himla onödigt nu efteråt. Visst jag var trött, men det spelar ju egentligen ingen roll. Men som Martin så "om man alltid är så snäll, vet de ju inte när man verkligen är snäll", med andra ord kommer de inte uppskatta ens snälla och vänliga sida lika mycket. Klart man inte ska vara dum nästan hela tiden, och bara snäll någon gång ibland. Men man måste ju få vara lite arg och dan någongång!

Jag var nyss alldeles för grubblig, som alltid. Men så slog det mig att jag kanske skulle försöka slappna av lite ibland, och bara ha det kul. Njuta av de där små stunderna som är så bra. Och ja, då lättade det lite. Som, ja ni vet när man stressar som en galning till något och så när man väl är där så känner man en lättnad för att man vet att man inte behöver stressa mer.
Jag tror det här grubblandet dök upp för att Julia sa att hon skrivit 10 sidor på sin uppsats om barnarbete(eller var det barnsoldater?). Jag fick ganska så mycket ångest över att jag bara skrivit två. Men ja, så började jag tänka på saker som faktiskt är riktigt kul, och då släppte det.


Jag tog mig precis en bit mat, för mamma enivsades med att jag nog borde äta lite mer innan jag går och lägger mig. Det gjorde hon faktiskt alldeles rätt i. Jag har bara ätit frukost, några våfflor till fika, en litenliten portion mat vid tretiden och gino-efterrätten. Det strider något mot mina dagliga matvanor. Jag mår inge vidare om jag bara lever på sötsaker för en dag, vilket jag nästan bara gjort idag. Jag åt ju den där lilla portionen köttgryta, men jag åt ju så lite för jag trodde vi skulle göra pannkakor.
Jo det var bra att hon sa till mig för har ni sovit hungriga någongång? Det har jag, man liksom vet att man är hungrig i drömmen och ja bara är det. Man somnar hungrig, och vaknar utsvulten. Där emellan har man sovit och drömt någon konstig dröm som att man satt på en kamel i öknen och var hungrig, eller något sånt.
En gång har jag sovit med huvudvärk också. Det är ganska konstigt, för när jag har huvudvärk brukar den försvinna när jag ligger ner eller sover eller så. Värken kommer tillbaka när jag reser mig, men när jag förtfarande ligger ner är den borta. I alla fall, jag tror jag fick huvudvärk precis när jag somnade eller något, jag har liksom inget minne av att jag gick och la mig med ont i huvudet. Men jag sov inte bra utan bara oroligt, vaknade flera gånger och hade jättejobbig huvudvärk, och somnade om och drömde med jättejobbig huvudvärk, vaknade igen, somnade, och sen slutligen vaknade jag på morgonen med en svag huvudvärk.

Jag vet att det här låter ungefär som ett inlägg Viktor skulle ha skrivit. Inte i klass med hans, men alltså att det låter som jag försöker skriva som han. Det kanske ligger något i det men, ja, jag tänkte inte riktigt så, jag mer kände för att för en gångs skull dela lite av mina tankar. Jag struntar i om det blir bra, eller om någon läser, det vara bara skönt att skriva ut det jag tänker på. För att tänka, det är jag ganska bra på.
Sen är Viktor bra mycket bättre på att skriva ner sina!

Nu ska jag först finslipa mitt tvåsidiga arbete om aids så att det kanske blir tre sidor istället.
Sen ska jag gå och lägga mig för att sova tills det blir imorgon, för då ska jag leva mitt liv ännu lite bättre.
Godnatt vem du än är som läser.

This clock never seemed so alive.