SISSAUL

Okej, hejsan. Nu ska jag fortsätta där jag slutade igår. :)

Vi var ju med på pistvisningen där andra dagen som jag sa. Den höll på hela dagen, så när den var slut så var det nästan stängningsdags för liftarna. Så då gick vi hem också.
Vid 7 var det bestämt att vi skulle äta, borta på vårt hotell (vi bodde i hotellets lägenheter en bit bort). Det var bara ett två-stjärnigt hotell så i alla fall jag hade väntat mig att maten skulle vara, typ, sådär. Men jisses det var inte dåligt! Det var först en liten förrätt, sedan ytterligare en förätt där man hade val mellan två olika rätter. Efter det var det varmrätten, där man också hade två alternativ. Sen fanns det ett bord uppdukat med massa sallader och grönsaker, flera olika sorters ostar och tre olika sorters efterrätter. Ja, maten var bra i alla fall.

Tisdagen, och den tredje dagen, åkte vi själva. Fast vid halv 1 var vi med på picknick i backen som sts hade anordnat. Massor av mat uppdukat på ett bord av snö. Det var himla mysigt och perfekt väder. Men man kunde ju undra hur det gick för alla vuxna att skida hemåt sen, med all alkohol i kroppen. Allt borde bli lite.. vingligare?

På onsdagen kom äntligen min bror Joel ner för att stanna resten av veckan. Även pappas och mammas två kompisar kom dit för att vara där onsdag-torsdag. De har lägenhet i Como, så Joel flög till Milano och tog tåget till Como,sedan liftade han med dom till Champoluc.
Vi åkte med dom, och det var roligt, jag, joel och Johan åkte lite offpist. Pappa skyllde på sitt knä för att få slippa. Hm.

Den femte dagen var vädret blåsigt så vi kunde inte ta oss över till Gressoney-sidan som dom andra dagarna, utan vi fick hålla oss i Champoluco-mrådet. Men det gick ju bra det med, solen sken ju! Fast resan började lida mot sitt slut, och det kändes lite i magen.

Den sista skiddagen var det strålande väder så vi åkte hela vägen till Alagna (inte till Turkiet), två dalar bort. Backarna var bra, men det började nästan töa så snön blev lite likt sorbé.
Att lämna in skidorna kändes tråkigt, men ändå lite skönt på något obeskrivligt sätt. Det är något med hemma som man alltid saknar, fast jag vet inte vad, sängen kanske?

Borta bra men hemma bäst, även om det känns fel just nu.

"How old is she?"
"He's six! No, eight!"
"It's a he? But he has a pink collar..?"
"Oh, yes, one day I realised he was gay!"