Aldrig tänker jag ta av mig mina pjäxor.
Tjo och hallå gott folk!
Nu är jag hemma igen, från de stora bergen. Det känns både bra och dåligt. Skönt att komma tillbaka i rutinerna, men det är inte att man inte vill tillbaka!
Jag menar snö, snö, snö och söta italienare. God mat och fint väder! Underbar skidåkning! Ja, mycket gott där! Så kommer man hem till grå dimma och uselt väder, blir matförgiftad och har massa prov som väntar. Fast man ska inte klaga, jag hade en bra vecka därnere i Champoluc, nu är det dags att komma tillbaka till den verkliga verkligheten.
Jag har inte mycket tid på mig, men jag ska berätta så mycket som jag hinner! Jag lovade trots allt det, så här får ni vare sig ni är intresserade eller inte.
Jo för en vecka sen, lite mer, så tog vi flyget upp jag, mamma och pappa, till Arlanda. Mycket bagage hade vi med oss, vi var lite oroliga där för övervikt, men det gick bra ändå. Där uppe gick vi runt lite, sen åt vi lunch på east&west. Och nu måste jag bara berätta! Jag åt japanskt, yakitori hette det, och fasen vad gott det var! Dessutom åt jag rödlök och tyckte det var gott! Det är helt sjukt, jag har alltid hatat lök. Jo men i alla fall, jag tyckte det var jätte gott, så jag och mamma åt det igen igår! Det var såklart gott, men jag åt så mycket att jag började må illa. Sen gick jag runt med svagt illamående resten av dagen, och det slutade med att jag spydde inatt! Usch usch, säger jag. Jag har inte spytt på 8 år så jag hade glömt hur äckligt det var. Nu kommer jag aldrig kunna äta det där yakitori igen! Det som var så gott!
Fast förlåt, det där var bara en parantes egentligen!
För att fortsätta då, vi åt och sen vid halv 6 skulle vårat flyg gå. Precis innan det kom världens snöstorm så vi blev drygt en timme försenade. Men det var inte det värsta. Jag sov en stund på flyget och sen vips var vi framme i Géneve vid kanske halv 9. Väl där hämtade vi bagage och allt och satte oss i sts alpresors buss till Champoluc. Ja vi satt där ett bra tag medans bussen fylldes proppfull. Jaha, tänkte vi, ska vi sitta här och trängas i tre timmar? Jajemän, lägg på två till. Halv 3 på natten var vi framme.
Det var sådant strul, bagaget i bussen fick inte plats, så medan dom korkade reseledarna försökte hitta en lösning så satt vi där i bussen och gjorde ingenting utan någon information överhuvudtaget. Sen efter många om och men kom vi i alla fall iväg, och efter 4 timmar var vi framme. Jo för visst hade dom ju tydligt skrivit på hemsidan att transfertiden var 3 timmar, men hur ofta stämmer det?
Väl framme var det bra. Kallt i lägenheten i och för sig, men det var ju bara för att pappa klantat sig och vridit ner termostaten.
Första åket där på söndagen var helt great. Lite klumpigt visserligen, för jag hade längre skidor än pappa till och med, och ju längre skidor desto krångligare att få runt.
Backarna var jättefina, ganska snälla men perfekta för carving!
Dag två hade vi sämre väder. Snöigt och dant. Inge vidare när man ska med på pistvisning. Men vi åkte med ändå, och det var rätt kul. Pratade med en del nya människor, visserligen vuxna hela bunten men det var trevligt!
Naj sei! Nu har jag bråttom, men jag kan fortsätta med resten av dagarna senare ikväll eller imorgon kanske!
Den som väntar på något gott, väntar ju aldrig för länge right? :)
Ciao, grazie!
Nu är jag hemma igen, från de stora bergen. Det känns både bra och dåligt. Skönt att komma tillbaka i rutinerna, men det är inte att man inte vill tillbaka!
Jag menar snö, snö, snö och söta italienare. God mat och fint väder! Underbar skidåkning! Ja, mycket gott där! Så kommer man hem till grå dimma och uselt väder, blir matförgiftad och har massa prov som väntar. Fast man ska inte klaga, jag hade en bra vecka därnere i Champoluc, nu är det dags att komma tillbaka till den verkliga verkligheten.
Jag har inte mycket tid på mig, men jag ska berätta så mycket som jag hinner! Jag lovade trots allt det, så här får ni vare sig ni är intresserade eller inte.
Jo för en vecka sen, lite mer, så tog vi flyget upp jag, mamma och pappa, till Arlanda. Mycket bagage hade vi med oss, vi var lite oroliga där för övervikt, men det gick bra ändå. Där uppe gick vi runt lite, sen åt vi lunch på east&west. Och nu måste jag bara berätta! Jag åt japanskt, yakitori hette det, och fasen vad gott det var! Dessutom åt jag rödlök och tyckte det var gott! Det är helt sjukt, jag har alltid hatat lök. Jo men i alla fall, jag tyckte det var jätte gott, så jag och mamma åt det igen igår! Det var såklart gott, men jag åt så mycket att jag började må illa. Sen gick jag runt med svagt illamående resten av dagen, och det slutade med att jag spydde inatt! Usch usch, säger jag. Jag har inte spytt på 8 år så jag hade glömt hur äckligt det var. Nu kommer jag aldrig kunna äta det där yakitori igen! Det som var så gott!
Fast förlåt, det där var bara en parantes egentligen!
För att fortsätta då, vi åt och sen vid halv 6 skulle vårat flyg gå. Precis innan det kom världens snöstorm så vi blev drygt en timme försenade. Men det var inte det värsta. Jag sov en stund på flyget och sen vips var vi framme i Géneve vid kanske halv 9. Väl där hämtade vi bagage och allt och satte oss i sts alpresors buss till Champoluc. Ja vi satt där ett bra tag medans bussen fylldes proppfull. Jaha, tänkte vi, ska vi sitta här och trängas i tre timmar? Jajemän, lägg på två till. Halv 3 på natten var vi framme.
Det var sådant strul, bagaget i bussen fick inte plats, så medan dom korkade reseledarna försökte hitta en lösning så satt vi där i bussen och gjorde ingenting utan någon information överhuvudtaget. Sen efter många om och men kom vi i alla fall iväg, och efter 4 timmar var vi framme. Jo för visst hade dom ju tydligt skrivit på hemsidan att transfertiden var 3 timmar, men hur ofta stämmer det?
Väl framme var det bra. Kallt i lägenheten i och för sig, men det var ju bara för att pappa klantat sig och vridit ner termostaten.
Första åket där på söndagen var helt great. Lite klumpigt visserligen, för jag hade längre skidor än pappa till och med, och ju längre skidor desto krångligare att få runt.
Backarna var jättefina, ganska snälla men perfekta för carving!
Dag två hade vi sämre väder. Snöigt och dant. Inge vidare när man ska med på pistvisning. Men vi åkte med ändå, och det var rätt kul. Pratade med en del nya människor, visserligen vuxna hela bunten men det var trevligt!
Naj sei! Nu har jag bråttom, men jag kan fortsätta med resten av dagarna senare ikväll eller imorgon kanske!
Den som väntar på något gott, väntar ju aldrig för länge right? :)
Ciao, grazie!
Kommentarer
Postat av: matilda
åh jag vill också vara där, de ser ju underbart ut ju
Postat av: Fridah
sååå fin bild:)
Postat av: julie
asså jag orkade inte läsa men det var säkert asnice. jag e ytterst tacksam för kortet ;) det förgyllde verkligen heeela min daag ! gud så glad jag är jag blir helt varm i hela kroppen bara jag tänker på det! jag hoppas att du fattar att jag överdirver men jag blev faktiskt glad !
Postat av: N.
svar: haha, du får väl ligga i ett tag ;) har saknat dig!
Trackback